Senaste

Halloj, Elisabet, jurymedlem!

Elisabet Norin har arbetat länge med skrivande och litteratur i olika former, som skrivarpedagog, förlagsredaktör, lektör, kulturskribent och författare. År 2009 gav hon ut romanen ”Mamma minns du mig” som handlar om Clara och hennes mamma Dagmar, som får Alzheimer.

Sedan några år tillbaka ansvarar Elisabet för Skrivarlinjen på distans på Sörängens folkhögskola och skriver också regelbundet på Kristianstadsbladets kultursidor. 

– När hinner du med ditt eget skrivande? Lite varje dag? På helgerna?

Mitt eget skrivande äger rum mest på somrarna när jag är långledig. Det är en avkopplande sysselsättning, lustfylld och berikande. Det gör mig glad och tillfreds.

– Var hittar du inspiration till dina karaktärer?

Jag hittar inspiration på två olika håll: i verkligheten, där jag lånar
enstaka särdrag från verkliga personer, och så i andras romanfigurer. Sedan
syr jag ihop min karaktär med hjälp av alla bitar. Det behöver finnas ett
driv i karaktärens beteende som leder historien vidare.

– Slitna karaktärstyper finns det gott om. Vilka klarar vi oss utan?

Jag är trött på medelålders, ensamstående, whiskydrickande kriminalare.
Sen är jag rätt så färdig med det gamla knepet att presentera huvudpersonen
för läsaren via en spegelbild.

Jag har verkligen haft stor glädje av boken ”I textens rum” som du gav ut tillsammans med Karl Lindkvist för några år sedan. Nu har du en ny på gång, ”Tre enkla regler finns inte”. Berätta om den.

Min bok är en romanskola och bygger på decennier av samlade erfarenheter
av eget och andras skrivande. Läsandet är den andra sidan av samma
erfarenhetsgrund.

Du och Ann Ljungberg är Fiction Profilers tävlingsjury och får inte själva delta. Vilken karaktär hade du i så fall röstat på?

Min karaktär är en klassiker: XXXXXXXX. Här pratar
vi om en egensinnig och sinnlig karaktär som hela tiden hamnar i nytt
trubbel på grund av sina beslut och vägval. Han menar inget illa, men det
går hela tiden på tok.

Tack Elisabet och lycka till med juryarbetet och den kommande boken.

: : :

Du som är nyfiken på vilken egensinnig och sinnlig karaktär Elisabet syftar på får titta in här igen, när tävlingen är avslutad. Vill du läsa mer om Elisabet och hennes verksamhet, hälsa på här >> www.elisabetnorin.se


Annonser

Är jag Sveriges första Fiction Profiler?

De senaste åren har jag gjort en spännande resa på ett personligt plan. Fyra år på PsykosyntesAkademin har gett mig mängder av verktyg som gör att jag förstår mig själv bättre. Jag är också mer inkännande i arbetet med terapiklienter, människor av kött och blod som grubblar och längtar och önskar och hoppas att livet skulle kunna se annorlunda ut, bara de visste hur.

Men varför stanna vid det? tänkte jag. Visst har jag användning av de här erfarenheterna i arbetet som lektör och författarcoach? Med en hel del skönlitterärt skrivande bakom mig vet jag hur viktigt det är att skapa en trovärdig karaktär. En av gestaltandets hemligheter är att levandegöra situationer och händelser för läsaren, genom de personer som befolkar dem. För visst är det lättare att till exempel relatera till en katastrof om man förstår hur den drabbar en enskild människa? Men om den personen är platt och ytlig utan djup, hur trovärdigt blir det då?

Jag gjorde en del research och nu är jag ganska säker på att jag är ensam om att kalla mig Fiction Profiler. Men jag välkomnar fler. Vi skulle ha intressanta och utvecklande diskussioner.

Finns det inte risk att en profilering upprätthåller en schablonbild?

Ja, om man använder begrepp utan att veta vad de egentligen innebär. Carolyn Kaufman som bland annat skrivit boken ”The Writer’s Guide to Psychology” menar att vi i många avseenden styrs av den bild vi får via media. I veckotidningarna kan vi till exempel läsa tester som visar om chefen är psykopat eller narcissist. På så sätt sprids schablonbilder och begrepp som är lätta att ta till, men också missuppfattningar som är svåra att komma till rätta med.

Nancy McWilliams skriver så här i inledningen av sin bok ”Psykoanalytisk diagnostik – att förstå personlighetsstrukturer” (Wahlström & Widstrand):

När begrepp populariseras blir de inte bara värdeladdade utan också förenklade. Jag tror att det är mycket svårt för en psykoanalytiskt okunnig läsare att stöta på exempelvis beteckningen ”masochistisk” utan att ta för givet att den syftar på en person som älskar smärta och lidande. Det är en begriplig men okunnig reaktion; det psykoanalytiska begreppet masochism är späckat med humana, insiktsfulla, användbara, icke reduktionistiska iakttagelser om varför vissa människor gång på gång, trots heroiska försök att inte göra det, dras in i sammanhang som innebär lidanden för dem.”

Hon fortsätter: ”Begrepp kan också urvattnas när de blir allmängods. I och med att begreppet ”trauma” införlivats i vardagsspråket har det förlorat klang av katastrof och används numer ofta synonymt med ”obehag” eller ”skada”.

Jag tänker inte bidra till urvattning, men jag tar min roll som fiction profiler på lekfullt allvar. Det är viktigt att använda psykologiska begrepp och termer med respekt. Visst kan du komma långt med en diagnos hämtad ur DSM-IV (Diagnostisk och Statistisk Manual för psykiska störningar), om din romankaraktär skulle visa sig ha någon form av störning. Men se i första hand dina fiktiva karaktärer som levande varelser som påverkas av livets omständigheter, precis som du och jag. Vi är inte helgjutna personlighetstyper som räknas ut med hjälp av en matris. Använd ditt sunda förnuft, din livserfarenhet och ditt hjärta. Jag kan guida dig under den resan.